Okej, jag tillhör nog Sveriges sämsta bloggare. (Jag hatar bloggare. Jag hatar mig själv.) Det är inte det att jag inte kan kommatera, stava, skriva ihop ord när det sig bör, eller använda mig av diffusa ord. Det är bara det att jag inte ser värdet i att sitta och skriva meningslösa texter dag ut och dag in. Det räcker med en meningslös text då och då.
Betala mig lite mer och mycket oftare, så ska ni få se på andra kakor.
I förrgår var det fest. Jag är fortfarande törstig.
Det var en väldigt intressant tillställning. På alla de sätt. Folk grät, folk slogs och folk gjorde mest ingenting. Jag har nu lärt mig att journalister till stor del är individualister. (Jag har själv länge vetat detta, men det känns bra att kunna skylla ett sådant statement på någon annan.) Så det är vad som händer när en stor hög med egon (de två förra meningarna rättfärdigar mitt användande av ordet 'ego', det var allt de meningarna var till för) sätts under press och sedan släpps lösa ur samma press. Press är gött. Press lockar fram människans riktiga sida. Det är inte alltid den är vacker.
Snart ska skinkan griljeras.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Slogs folk? Var var jag?
Skicka en kommentar